Emelie "Elly" Rosenquist

Emelie var en person som värnade om både människor och djur. 

Min fina älskade dotter drabbades i januari 2018 av en hjärntumör som så småningom tog hennes ifrån oss alldeles för tidigt. Hon kämpade tappert men förlorade sin kamp 30/12 2019 efter 2 år.

Emelie är uppväxt med hundar och den förste kom in i hennes liv när hon var 2 ½ år gammal. Hennes far skaffade sig en schäfer med namnet Hobbe. Denna hund såg Emelie som sin flockledare och följde henne vart hon än gick. Skulle hon sova middag så låg han nedanför hennes säng och väntade tills hon vaknade. 

När Emelie var 12 år så började hennes psykiska ohälsa. Vid denna tid så skaffade vi vår första hund som var en rottweilertik vid namn Ella. Ella blev så småningom min hund och Emelie skaffade istället sin lilla ”terapihund” som hon kallade honom. Denna lilla underbar fluffiga hund blev hennes vapendragare. Emelie döpte honom till Meus Kiro som betyder Min hjälte på latin. Han kunde inte få ett bättre namn. När Emelie mådde som sämst så fanns han alltid vid hennes sida. Han fick redan från tidig ålder följa med Emelie överallt. Han åkte tåg, buss, var hemma hos alla hennes kompisar och i skolan agerade han också som stöttepelare. Kiro följde henne hack i häl hela tiden. För Emelie har alltid hundar varit en viktig roll och hon har alltid förstått hur viktiga hundar är i människors liv. 

Under gymnasietiden så fick Emelie äran att praktisera med Matilda Ström som jobbade med ett projekt i Malmö stad som handlade om att använda pedagogiska tjänstehundar för att hjälpa människor som mådde dåligt på olika sätt. Det är denna typ av arbete Emelie ville arbeta med i sitt liv. Hjälpa människor med hjälp av sina hundar.

December 2016 föddes en liten Irish softcoated wheaten terrier tik på Kennel Extra’s som skulle komma att bli Emelies första hund som hon skulle utbilda till pedagogisk tjänstehund. De började träna rätt omgående och när Rallie som hon döptes till blev 8 månader så tog Emelie kontakt med ett LSS boende och frågade om hon fick komma och hälsa på med Rallie. Där startade sedan deras arbete men tyvärr så varade det inte så länge för Emelie insjuknade sedan i januari då Rallie blev ett år. Hundarna fanns vid hennes sida under hela sjukdomstiden. Hennes älskade lilla terapihund Kiro fanns även på sjukhuset när hon låg på onkologavdelningen. Han förstod direkt att hon var sjuk och var vid hennes sida hela tiden, främst liggandes på hennes mage. Rallie förstod nog inte riktigt vad som hände. Hon kände ju aldrig Emelie som frisk då tumören funnits där en lång tid. 

När dagen kom då Emelie tog sitt sista andetag och lämnade detta jordeliv så fanns hennes familj och alla hundarna runt henne och alla fick ta farväl. Kiro var den som låg på hennes mage och inte ville lämna henne medans de andra gick fram och nosade av läget och sen gick därifrån.

För oss anhöriga känns det viktigt att fortsätta att hjälpa såsom Emelie hjälpte sina medmänniskor, därför startar vi denna fond i Emelies ära. Alla hennes vänner kallade henne Elly så då kändes det så naturligt att namnet på fonden blev Elly’s hundfond.

Några röster om Elly

Hundtränare Jan Erik Andersson/Team Jea

2014 tog jag hand om den då sexårige problemhunden Ozzy. Hans stora problem var hans misstänksamhet mot människor vilket yttrade sig i att han plötsligt kunde gå till helt oprovocerade angrepp. Hans livserfarenhet innebar också  bl a att han reagerade våldsamt på alkoholdoft. Särskilt farligt blev det när någon rörde sig snabbt ifrån honom, t ex en joggare. Därför var t ex agilityträning med annan förare uteslutet.

Under det första året hände det dock  att han valde ut tre personer som han betygade all sin vänskap. Det var en 8 årig pojke med särskilda behov, en drygt 60 årig alkoholiserad man och det var Emily.

Jag hade tidigare lärt känna den då 15 åriga Emily genom att jag hjälpte hennes mamma med en rottweiler. Det blev tydligt att den mjuka och lite tysta flickan hade den naturliga kontakt med hundar och alla andra djur som man alltför sällan träffar på. I samband med att jag höll en lektion i agility fick jag plötsligt se Emily och Ozzy i sådant samspråk att jag vågade låta dem prova på lite agility.
Några veckor senare upplevde jag en av mina mest minnesvärda stunder i hundsammanhang när Emily och Ozzy tävlade agility i Trelleborg.  Emily övervann sin djupa avsky för att visa upp sig i en ring. Hon mådde så illa att hon kräktes. Jag förstod snart att hon utsatte sig för detta för att Ozzy skulle få uppleva det.
Efterhand förstod jag att Emilys förkärlek till hundar var kopplat till ett mycket djupt engagemang för hundar och hundägare som av någon anledning har det svårt. Jag är säker på att om hon fick kännedom om en hund som for illa så sov hon inte på nätterna. När jag senare fick förmånen att hjälpa henne på ett gymnasium för djurhantering förstod jag att detta engagemang sträckte sig till alla djur från reptiler till apor.

Om Emily fått leva så hade många fler än Ozzy och jag fått uppleva detta.
Nu fick tyvärr inte Emily leva. Då hoppas jag att vi genom en minnesfond till stöd för behövande hundägare och deras hundar i viss mån kan låta Emilys anda leva vidare. Så att ingen hund måste avlivas eller tvingas lämna sin människa av ekonomiska skäl.

Matilda Ströms historia om Emelie!

En ung tjej kom till mig på sin praktik med lite trevande ben. Hon visste inte helt vad hon ville jobba med som vuxen. Jag tog emot henne i vår Hundverksamhet som hjälpte deltagare inom LSS att finns motivation i sin vardag.
Denna unga tjej, Emelie, visade väldigt fort vilken fin förmåga hon hade tillsammans med hundarna. Hon var inkännande och kunde se varje hund för dess egen personlighet. Hon bekräftade dem och kunde även många gånger se sig själv i flertalet av dem. Hon hade en närvaro med hundarna som väldigt få personer besitter. Det tog inte lång innan Emilie kunde se hundarnas betydelse för deltagarna. Hon gladdes själv över att se lyckan hundarna kunde ge andra människor.
Efter praktiken hade en gnista tänds inom Emelie. Hon visste vad hon ville göra i sitt liv. Hon ville hjälpa andra människor att må bra. Och detta ville hon göra tillsammans med det som betydde mest för henne själv,hundarna.

Julia Rosenqvists hyllningstal till sin kusin

Kära kusin, storasyster & vän 

När jag tänker på dig, tänker jag på godhet.

När jag tänker på dig, tänker jag på styrka.

När jag tänker på dig, tänker jag på kärlek.

När jag tänker på dig Emelie, tänker jag på en människa som har ett hjärta av guld. 

Du har liksom alltid funnits bredvid mig, där vid min sida.

Ända sedan jag ploppade ut på BB, har du med mig fått lida.

Därför har jag valt att hylla just dig för du har betytt något enormt i mitt liv, och gör fortfarande. Du är en fantastisk lyssnare, empatisk mot alla och om du hade kunnat skulle du ha adopterat alla världens hemlösa hundar. För sån är du, godhjärtad, omsorgsfull och förstående. Du bryr dig alltid om andras välmående.

Alla stunder du hjälpt mig, min syster eller vem som helst i din omgivning som bara behövt någon att prata med. 

Du har verkligen hjälpt mig genom allt jobbigt i livet, mer än vad någon någonsin kan ana.

Pratat ut om allt möjligt skit som du skulle säga. Skolan, människor eller familjen. 

Du har hjälpt mig otroligt mycket när jag inte visste hur jag skulle hantera min ångest, mina tankar eller känslor. 

Övertalade mina föräldrar att jag skulle få en hamster när jag var 11. Vi satt och planerade allt och gjorde listor med vad vi behövde och vad allt skulle kosta. Vi gjorde till och med en plan för hur vi skulle föra fram det. Du var även den jag ringde när min hamster två år senare dog. 

Du har låtit mig ha din hund när jag mått dåligt, hunden du själv behövt när du mått dåligt och även skaffade av den anledningen. Den hunden som just nu är hemma hos mig och jag tar hand om efter dig. 

All tid du kunde, delade du med dina älskade. Här på Södervång när du gick i åttan så började jag sexårs. Du kom ofta och hälsade på mig på Rövarkulan. Alla ville vara med dig och jag kände mig så stolt över att du var just min kusin. En gång kom du mitt i en födelsedagssång och då tvingade Kerstin dig att sjunga, det skrattade vi åt i efterhand.  

Jag fick äran att ha dig vid min sida i 15 år, därefter tog du ett annat spår. Om jag hade vetat att det skulle bli såhär hade jag gjort vad som helst för att gå tillbaka i tiden och återuppleva allt på nytt. 

Gå tillbaka till dagen som liten när du visade mig Airbuddies för första gången i er gamla lägenhet.

Gå tillbaka till dagen vi hade kalas hos farmor och farfar och vi körde brottning i poolen, jag på dina axlar. 

Gå tillbaka till dagen vi hade sleepover hos mig och såg Röjar Ralf 2. 

Gå tillbaka till dagen du följde med mig i stallet och satt och kolla på mig när jag red. 

Gå tillbaka till dagen du erbjöd dig hjälpa mig plugga på sexualkunskap i sexan inför mitt prov som jag tack vare dig fick A på. 

Eller gå tillbaka till dagen vi hade ett sånt snack som just gjorde oss ännu närmre. Ett sånt snack där hemligheter som inte ens din mamma vet om, delas. Jag är tacksam att jag fick det förtroendet och ska aldrig svika dig.

Bara gå tillbaka till dagen jag föddes för att få återuppleva alla dessa fina stunder jag fick med dig. Alla våra minnen kommer nu finnas i mitt hjärta, precis som du gör. 

Ingen visste om att det skulle bli såhär, det kom så plötsligt. Det var en lång kamp, fight och strid. Du kämpade på in i det sista. Men du gav aldrig upp, det ska du veta. Du hade bara inget val längre, det fanns ingen utväg.

Jag förstår fortfarande inte att det är över, genom hela mitt liv har du funnits där. Allt du hjälpt mig med och funnits där genom. Jag kan inte uttrycka hur tacksam jag är över att fått ha dig vid min sida. 

Och du är fortfarande våran kämpe, hero och lilla tjej. Nu vet jag att du är min skyddsängel och vakar över mig. 

Jag förklarade alldeles för sällan hur mycket du betydde för mig. Så nu säger jag det, på riktigt. Detta talet är till dig och jag hade så gärna velat att du skulle få läsa det, precis som vi brukade läsa varandras texter. Jag älskar dig. Ord kan inte beskriva hur mycket jag saknar dig, hur tacksam jag är över att fått ha dig eller hur ledsen jag är över att du inte är här just nu.  

För såhär är det.

Vi kan lära oss att leva med en sjukdom, lära oss att leva med att

tillvaron ständigt förändras. Det enda vi inte kan vänja oss vid är

förlusten av en vän, förlusten av en nära.

Ändå måste jag låta dig gå, kära kusin. Låta gå. Släppa taget. Släppa

taget om dig och släppa taget om en bit av mig själv. 

För någonstans inom oss vet jag att vi alltid är tillsammans. 

Någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly.

Någonstans har alla tågen gått och alla klockor stannat.

Någonstans inom oss är vi alltid här och nu. 

Emelie, jag saknar dig.